jag ogillar verkligheten mest bara för att jag själv insett alldeles för många gånger
att den verklighet det pratas om faktiskt finns i närheten.

på kort tid har jag insett att det ibland faktiskt händer.
egentligen är inte allt så nära ändå, men de saker som fått mig att inse, fått respekt  och fått mig att se saker från helt fel håll har gett mig en erfarenhet på vägen vare sig jag vill det eller inte. 
ibland vet jag inte om det är för att jag inte kan släppa det gamla, kan inse det nya eller bara vill veta att allt är bra som jag enggarerar mig och som jag faktiskt  bryr mig.

nu är det dags för säsongens sista åkning i branäs. skidintyg ska fixas så jag kan söka scott. wiho.
sliten som ett djur efter två dagars festande vilket dock inte hindrar någon till att korka upp och ha champangefrukost klockan tolv noll noll.
på återseende gott folk. jag är trött.