29 januari.
däremot är det inget jag lider av egentligen.. det är nog kanske bara bra.
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt, senaste dagarna har varit bra.
mycket jobb, skidåkning och myskvällar.
imorse lagade jag och robin godaste frukosten den här säsongen till annie och tobbe.
typiskt att jag förlorade klunsningen. :P
har ju varit lediga idag så det blev skidor och en fika på toppstugan såklart!
måste prata med emelie någon dag, gah har inte hört hennes röst på flera veckor nu vilket känns lite konstigt när man levt ihop dom senaste tre månaderna! :)
nu ska jag sätta in lite pengar till storasyster och sen betala en räkning.
fan jag hatar räkningar, och jag ogillar att så mycket ska handla om pengar... men det löser sig alltid.
jag återkommer när det passar någon dag.
ta hand om varandra / peggy.
söt :)
25 januari.
igår var det förfest här hemma vilket var en rätt lyckad tillställning med gymnastikkonster i hallen på övervångingen och diverse olika spel på nedervåningen.
idag har jag åkt skidor tillsammans med tobias som var instruktör på våran utbildning förra vintern.
han ska tydligen ha utbildning här för de nya i veckan och ringde mig igår vilket slutade med att han fick en guidad tur på krogen igår och en på branäsberget på skidor idag. haha mycket trevligt.
hann även med en lunch tillsammans med pappa o kia idag innan dom åkte hem, fick en kasse med mat som blivit över också där de åkte så ikväll har jag och annie ätit roadkill till middag...
kvällen spenderade vi som ganska ofta numer i panget tillsammans med söta vänner, mia och klaras, filmmys och nybakade scones.
imorgon väntar morgonmöte, jobb och clinic vilket innebär att det nog är bäst för mig att sova nu.
förövrigt känns allt toppen just nu.
sov gott. / peggy.
22 januari.
läser mina vänners bloggar, vi är utspridda. väl utspridda över hela världen faktiskt.
saknar dem såklart, men glädjer mig att de har det bra.
jag har det också bra, får umgås med dem jag har saknat sen i april så det spelar nog ingen roll vart jag befinner mig då jag och mina vänner alltid kommer vara väl utspridda.
vi har åkt skidor idag, fikat på toppstugan och kollat på alla vi barn i bullerbyn på brandt's. :P
ikväll kommer pappa och kia, så till helgen får jag äta lax och gå på after ski med papi! :)
jag ska nog gå o ta på mej mjukisbyxor.. synd att mina nya, eller kanske emelies gamla, aja mina favorit mjukisar är i tvätten är det jag försöker komma till men jag kanske står ut endå!
saknar min hjärtervän för den delen, kollar på thaikort. galet. ge mig tillbaka!
föralltid i minnet. för att inte tala om afrika.
imorgon arbete igen, skoj! :)
ta hand om er / peggy.
gosig.
19 januari.
jag har trillat ner i kentträsket igen och jag kan inte säga annat än att det är helt underbart.
så längesen jag spelade kent men nu händer det sådär lagom ofta igen, många minnen till många låtar.
i torsdags var jag, robin och tobbe till trysil och åkte skidor.
sjukt kallt men riktigt roligt. mötte upp kusiner x2 plus några tjejer jag jobbat med förut!
helgen har bestått av fest, jag körde i fredags och festade i lördags och jag hade riktigt skoj båda dagarna faktiskt! söndagen, det vill säga igår bestod av noll skidåkning och massa mys och skratt.
nybakade bullar och två beckfilmer även!
jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för nåt, brist på inspiration?
så rädd för att förlora, för att hjärtat en dag ska göra lika ont som tidigare.
därför så rädd för att våga längta, våga tillåta mig själv.
ta väl hand om er, jag ska vänta på att annie ska duscha klart så ska vi se ett avsnitt oth sen!
att fånga en fjäril.
/ peggy.
15 januari.
orättvist.
det är underligt hur mycket orättvisor det finns i vår värld.
och det enda man jämt och ständigt frågar sig är varför?
hemskt sällan finns något svar på varför, lika sällan som folk inser att det faktiskt kan hända en själv eller någon nära något när man minst anar det innan det faktiskt händer.
sen är det svårt att förstå, och jag menar inte att man ska gå runt och oroa sig för att något hemskt ska hända, det jag menar är att många, även jag, måste lära sig att uppskatta det vardagliga, ta vara på stunderna.
minnen är en bra grej, men minnen är aldrig lika roliga om man inte har någon att dela dem med.
om vi ändå pratar orättvisor så finns det så många som glöms bort, som suddas ut för att det ska se bättre ut utifrån. vi, svenska underbara invånare skänker mer än gärna en peng eller två till barn världen över som behöver vår hjälp. och det är inget fel med det, det gör även jag varje månad. men vad jag däremot vill komma till är varför vi glömmer bort våra egna barn, de svenska barnen och ungdomarna som också behöver vår hjälp. men det är klart, eftersom vi inte vill att de behövande barnen ska finnas i vårt land så är det lättare att glömma bort dem än att försöka hjälpa dem, och sen är det ju så, som så många gånger tidigare sagt att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
vissa funderingar är inte de enklaste att skriva ner, och ibland vet jag väl egentligen inte själv vart det är jag vill komma. men jag skriver, för att det känns bra och för att jag behöver.
och för att jag under de senaste åren har sett och upplevt saker som fått mig att uppskatta, inse och respektera saker på ett helt annat sätt än tidigare.
barn ska få vara barn, och alla barn ska få känna trygghet och att känna sig älskade. på riktigt älskade.
nu är det inte så, tyvär, men jag önskar att det var så och jag önskar att alla kunde hjälpa till för att det skulle kunna bli så.
sen finns det dom som förstör, dom som tar från andra, dom som gör barn illa. vedervärdigt.
jag läste en gång i en bok att stjäla var det värsta brottet, och det kanske stämmer, ljuger man stjäl man någons rätt till sanning, fuskar man stjälv man rätten till rättvisa och tar man någons liv bestjäl man någon på dess mor, far eller kanske någons barn.
det var en bra bok, flyga drake heter den.
jag ska sova nu, ta hand om varandra där ute.
/ peggy <3
13 januari.
stunder då jag bloggar massor är mest när rastlösheten, funderingar eller tankar som måste ut tränger sig på.. de senaste dagarna har allt bara känts toppen. enkelt, roligt och alldeles underbart. med andra ord så trivs jag.
vi jobbar, dricker vin och åker skidor. busar, myser och leker samboliv. vad mer kan man begära?
imorgon väntar arbetet igen, clinic och sen ska vi få äta lasange!
på torsdag är det trysil som gäller och jag ska träffa kusiner och vänner.
jag hoppas min andra hälft har det bra. ett stort steg men jag tror det blir bra.
nu ska jag se ett avsnitt av one three hill. det var längesen. utan tacos och utan emelie, kimen, tacomys och isak. ska faktiskt medge att jag saknar våra söndagar som blivit lite av en tradition under sommaren! laga gucamole med isak och äta cheesechips tills man får ont i magen. det har sin charm.
ta väl hand om er.
för dig.
8 januari.
imorgon väntar arbetet, jag har en blå tå vilket inte är skönt alls, kan hoppas pjäxorna inte gör allt för ont bara. fy fan. i helgen flyttar min pärla till tyskland, hjälp vad långt det blir mellan oss nu, läskigt. jag vill också komma och säga hej då till henne imorgon.
gah vet inte alls vad jag ska skriva faktiskt, annie larsson har äntligen anlänt och det finns faktiskt inget att klaga på. ta hand om varandra. / peggy.
5 januari.
ett litet ord med en stor mening.
allt handlar om att våga, att försöka och att tro på sig själv.
självförtroende, det brister ibland, hos vissa ofta och hos andra mindre ofta. men nån gång brister det hos alla. brister kanske är fel ord att använda, det är mer som att det sjunker i vissa situationer, hamnar lite längre ner än vad det brukar. jag funderar ibland över varför det blir så, någonstans handlar det nog om en slags otrygghet eller för höga krav på sig själv vilket slutar med att man istället för att peppa sig själv omedvetet trycker ner sig själv.
när man vet att man kan och är bra på något blir allt så mycket annorlunda, då kan man gå ut först på ett o-ringen utan att bekymra sig över det, utan att vara nervös för att man vet att man kommer lyckas bara man koncentrerar sig och tar det lugnt. självsäkerhet kallas det.
ibland vet jag inte alls vart min självsäkerhet tar vägen, varför självförtroendet sjunker och varför det känns som att börja från noll varenda gång. men jag tror jag vet hur det är, min uppgivenhet över att inte lyckas på första försöket, en spärr någonstans sen förut som får mig att ge upp alldeles för lätt.
men jag är medveten om det, och därför jobbar jag på det.
jag vill, och jag kan om jag vill. säger man till sig själv att man fixar det så gör man det. jag vet det. jag ska bara säga det först. om och om igen.
4 januari.
istället har jag fångat varendra sekund med två underbara tjejer vid namn emelie och anna.
jag har alltså haft finbesök från sandviken vilket har fått mig att skratta och le i massor den här helgen!
i fredags åt vi tacos här hemma, jag och mina skidlärare ramlade in till ett dukat bord vilket kändes otroligt bra, vindunkarna gjorde sitt jobb och det blev en kväll på brandt's värd att minnas..
gårdagen erbjöd gondolfärd till toppstugan för en välbehövlig fika för att senare åka hem och laga mat och återigen hälla upp vinet. ännu en lyckad kväll med mest skratt när vi kom hem och åt nattmacka.
emelie var på topp och det var tydligen sune också?
idag har fröken emelie spenderat dagen i soffan medan jag och fröken lj har åkt skidor, kallt som tusan men några åk höll vi ut innan det återigen blev dags för en fika på toppstugan med diverse vänner. mysigt!
tjejerna har åkt hem och för ett ögonblick kändes det faktiskt riktigt tomt här hemma så jag bestämde mig för att spendera någon timme tillsammans med beck och gunvald och alldeles lagom till filmens slut ramlade jonas och benjamin in. så nu känns allt lite mindre ensamt igen men jag får dock troget vänta på min vän annie innan det känns att alla har hittat hit. jag längtar!
nu ska jag se efter hur det går för pojkarna med ikea-möbel-skruvandet... jag skulle skruva ihop en stol, den är gul, ful och helt omöjlig att sätta ihop utan hjälp av en vän eller två. morr.
ta väl hand om er så återkommer jag.
puss kram / peggy.
1 januari.
tvåtusenåtta var ett händelserikt år.
året har innehållit
mer skidåkande än någonsin förut och pudersnö i val diesere
otaliga timmar av skratt
en traditionell sommarfest i ginborn
en midsommarafton av rang som man bara kan se tillbaka på med ett stort leende
roadtrips till allt ifrån örebro, linköping och skåne
festivalande och konserter i mängder
varma dagar innanför grindarna på sandvik
den första riktiga flytten i mitt tjugoettåriga liv
riktiga tårar för att allt förändrades
otaliga söndagar med tacos och one three hill i vita villan i stensätra
underbara, minnesvärda och tappade stunder i thailand
och sist men absolut inte minst en oförglömlig resa till tanzania och zanzibar
den är nog egentligen bara en bråkdel av vad ett hel år egentligen har bidragit med, mycket av det jag upplevt och saker jag sett har fått mig att uppskatta vissa saker på ett helt annat sätt. det är svårt att förklara och det är nog egentligen bara jag som förstår vad jag faktiskt menar, men det räcker så.
jag hoppas, tror och vill att jag kan se tillbaka på tvåtusennio med ett leende på läpparna, ett helt hjärta och ett lika stort lugn som jag faktiskt gör med tvåtusenåtta idag.
belief makes things real.
hur långt ifrån du än är, så är du alltid lika närma i mitt hjärta.
föralltid och förevigt fröken svår och fru hjärter dam.
tack för ett fantastiskt år.
you stood by me, belief.
