orättvist.
det är underligt hur mycket orättvisor det finns i vår värld.
och det enda man jämt och ständigt frågar sig är varför?
hemskt sällan finns något svar på varför, lika sällan som folk inser att det faktiskt kan hända en själv eller någon nära något när man minst anar det innan det faktiskt händer.
sen är det svårt att förstå, och jag menar inte att man ska gå runt och oroa sig för att något hemskt ska hända, det jag menar är att många, även jag, måste lära sig att uppskatta det vardagliga, ta vara på stunderna.
minnen är en bra grej, men minnen är aldrig lika roliga om man inte har någon att dela dem med.

om vi ändå pratar orättvisor så finns det så många som glöms bort, som suddas ut för att det ska se bättre ut utifrån. vi, svenska underbara invånare skänker mer än gärna en peng eller två till barn världen över som behöver vår hjälp. och det är inget fel med det, det gör även jag varje månad. men vad jag däremot vill komma till är varför vi glömmer bort våra egna barn, de svenska barnen och ungdomarna som också behöver vår hjälp. men det är klart, eftersom vi inte vill att de behövande barnen ska finnas i vårt land så är det lättare att glömma bort dem än att försöka hjälpa dem, och sen är det ju så, som så många gånger tidigare sagt att ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

vissa funderingar är inte de enklaste att skriva ner, och ibland vet jag väl egentligen inte själv vart det är jag vill komma. men jag skriver, för att det känns bra och för att jag behöver.
och för att jag under de senaste åren har sett och upplevt saker som fått mig att uppskatta, inse och respektera saker på ett helt annat sätt än tidigare.
barn ska få vara barn, och alla barn ska få känna trygghet och att känna sig älskade. på riktigt älskade.
nu är det inte så, tyvär, men jag önskar att det var så och jag önskar att alla kunde hjälpa till för att det skulle kunna bli så.
sen finns det dom som förstör, dom som tar från andra, dom som gör barn illa. vedervärdigt.

jag läste en gång i en bok att stjäla var det värsta brottet, och det kanske stämmer, ljuger man stjäl man någons rätt till sanning, fuskar man stjälv man rätten till rättvisa och tar man någons liv bestjäl man någon på dess mor, far eller kanske någons barn.
det var en bra bok, flyga drake heter den.
jag ska sova nu, ta hand om varandra där ute.
/ peggy <3