det är februari nu, det är varmare ute än förut, isen på insidan av fönstren smälte för ett bra tag sedan och senaste dagarna har snön välkommet ramlat ner från ovan.
jag åker skidor, oftare än förut och jag fullkomligt älskar det. jag borde träna mer, åsa berättade för mig igår att det inte finns något som heter borde träna. vill man, tränar man, vill man inte, då åker man skidor.
efter en beslutsångest lik den vanliga slutade det med att jag åkte skidor, flera skidtimmar och färre löpsteg.
oavsett vad jag väljer så behöver jag träna på båda, så egentligen är väl inte det ena valet sämre än det andra.

denna lediga dag gick jag upp klockan sju för att åka bana, det är roligt. men det kanske säger sig självt när man för den fjärde lediga fredagen irad går upp klockan sju för att få åka en timmes banåkning från klockan åtta. jag vet inte, men jag misstänker det. den lediga dagen idag slutade däremot med att jag jobbade fram till lunch.

förörvrigt trivs jag, jag gör det. jag känner mig hemma fast ändå borta på något vis.
ibland får jag en märklig känsla av ensamhet, jag är långt ifrån ensam jag vet det.. men jag är långt ifrån dem som får mig att känna mig mindre ensam också. förutom robin. mitt hjärta och min bättre hälft.
men om man kan känna sig ensam och ibland lite vilsen fast man ändå är bland
vänner som betyder mycket så gör jag det.
det är emelie, det är annie och det är många andra fina själar som fattas. alla från sanna uppe i norr till farmor i bergby.
det är märkligt, för när man kommer hem igen i april så känner man sig precis lika ensam om inte mer..
jag har uppdaterat min blogg nu, för min och för din skull.
sköt om varandra kära vänner, jag tar hand om mina kära här så ses vi snart.
/ peggy.