för någon dag sedan så slog det mig att den här vintern inte kommer bli som de andra.
en säsong innebär massor av nya vänner och bekanta. vissa kommer tillbaka för en säsong till,
andra inte. vissa håller man kontakten med, andra inte.
för snart två år sedan åkte jag upp till idre på utbildning, ovetande om vad som väntade mig, nervös och det jag längtat efter en hel höst kändes plötsligt som en dålig idé.
efter tågresa, byte på alldeles för många bussar och gavin degraws belief spelats om och om igen på min mp3 stod jag där. fortfarande ingen aning om vart jag skulle ta vägen men det löste sig.
jag hade två av de roligaste och lärorikaste veckorna i mitt liv och mötte människor som blev mina vänner.
vi hade en fin säsong tillsammans, det bästa av allt var att alla de personerna, alla dom som blivit vi kom tillbaka i vintras och jag fick uppleva en hel vinter till tillsammans med dem.
de är vänner som man förknippar med vinter, vänner som finns där året om, som är nära fast ändå så långt borta.
till sanningen hör att den här vintern kommer många av dehär personerna fortfarande vara långt borta även fast det är vinter. hon jag kommer sakna mest är hon jag har delat allt med i två vintrar, som jag skrattat, gråtit, ramlat, bott och lagat mat med kommer inte att vara där.
det kommer att vara tomt, jag vet det. vad jag också vet är att den här vintern kommer bli minst lika bra som de andra just för att jag också har den turen att få tillbringa varje dag med min robin och med de många vänner som gör som mig och faktiskt återvänder.

sköt om varandra

/ p.