mina två stockholmskusiner har precis åkt hem, tack för en mysig helg i stugan!

jag vet inte vad jag ska skriva, har precis pratat i telefon med min bästa sambo från i vintras.
ett kort samtal men det räckte, blir glad av att bara få höra hennes röst och att hon är glad.

senaste dagarna har bara varit så sjukt jobbiga. jag vill inte att det ska vara såhär långt.
såhär länge kvar. jag behöver dig här. här och nu. jag trodde inte att det kunde vara såhär jobbigt.

jag borde packa.. men först måste jag packa upp en annan väska.
det känns oinspirerande. jag åker till norge imorgon, det kommer bli en rolig resa bara
jag tar tag i att packa. just nu tar jag inte tag i något, spelar låtar som inte alls får en att må bättre.
önskar jag fick ligga på soffan i vita huset och se på en film med kim och emelie, mysa lite med isak
och låta tårarna rinna till en film som knappt behöver vara sorglig. ibland rinner dom ändå.
men jag har inte tid till det idag och jag tror kanske inte att mina vänner har kommit hem än heller.
fast helst av allt vill jag bara kura ner mig i din famn och aldrig behöva gå därifrån.