om jag räknat rätt, vilket jag nog har, så var det den elfte gången i ordningen jag tillbringade en kväll på en konsert med lars winnerbäck. konstigt tycker nog många, jag tycker inte det.
vilken känsla, jag blir berörd. jag kommer på mig själv med att sitta och småle.
det har sin charm när ett hav av folk tar emot någon med sådan kärlek, det har faktiskt det.
även fast han som är stjärna för kvällen sjunger fel i sista versen i det som är kvällens sista låt bortsett från extra nummren så har det fortfarande sin charm. det gör liksom inget, det känns bara lite mer verkligt och lite mer mänskligt.
jag kan inte välja ut någon favorit av kvällens nummer, brustna hjärtans höst är en låt man sällan får höra live, hugger i sten är helt oslagbar live, för att inte tala om när johan persson spelar elden.
när elegi spelades var det mycket som ramlade över mig, imorgon flyttar jag från tryggheten här hemma till en annan trygghet. det känns lite som att åka hem fast man åker bort. det är en bra känsla.
jag ska sova nu, jag vill bara tacka för helgen som varit, för att jag igår fick spendera kvällen med mina fantastiska tjejer och för att jag idag fick avsluta det hela med en bra konsert.
imorgon bär det av västerut till andra vänner som ligger mig varmt om hjärtat.
sköt om er här hemma så ses vi i april igen.