ibland funderar jag över hur länge man ska sakna förut.
går inte sådant över? eller det går liksom över, men sen helt plötsligt ramlar det bara över en utan att man riktigt bett om det, så känns saker sådär jobbigt hopplösa igen.

ibland funderar jag över tidvis också.
mest för att jag aldrig kommer förstå hur den precis passar in.
jag saknar verkligen ibland att ringa och berätta om hur det går.
det är en simpelt, men jag saknar det.

ibland känns bara det mesta på tok för långt borta.
jag antar jag får finna mig i det. just nu känns det bara som det är sjukt mycket saker i mitt huvud som jag inte rikigt vet hur jag ska förklara, eller vem jag ska förklara det för.

ibland känns det äns inte som jag ser fram emot det jag längtat efter så länge.
däremot ser jag fram emot en lång resa tillsammans med min andra hälft i höst.
ta hand om er. jag ska borsta tänderna och krypa ner i sängen.
godnatt.