tårar rinner på mina kinder.
riktiga tårar.

allt känns bara overkligt, tomt och läskigt.
snart återvänder jag hem, hem till sandviken och hem till mitt rum?
jag vet inte. jag vet faktiskt inget alls mer än att det aldrig kommer bli som förut igen.

är det glad påsk man ska säga nu?

nu längtar jag tillbaka till 33an mest bara för att stjärnan fanns på fyran rakt över gatan.