senaste två timmarna på arbetet kunde jag knapp hålla mig vaken. ögonen gick i kors åt alla möjliga håll.

ibland funderar jag på att lägga ner det här helt och hållet, säga tack och adjö blogg det var kul att träffas.
vet egentligen inte riktigt varför, och inser efter en liten stund att jag mest skriver för min egen skull.
det liksom kvittar om nån läser eller inte egentligen, även fast jag gillar när kära och mindre kära vänner lämnar en söt kommentar eller två.

det ringer på hemtelefonen, det får det forsätta med.
nu ringde mobilen istället, det var morfar.

vadå ska springa runt en hel sommar och sakna kloka och okloka skåningar? och en hel höst, en hel vinter och ett helt föralltid ungefär. det känns ju lite sådär faktiskt!!
egentligen saknar jag nog mest att att få vara borta.  

packa en väska och cykla ut till josefine. hej på er.

our side? gone gone gone.
pärlor.