jag vet inte alls hur jag ska börja, vart jag ska börja eller varför jag ska börja.
varför blir nog lättast att fundera ut, jag måste bara få skriva lite, för er som är intresserade på rikigt och för er som egentligen inte alls bryr sig.
sitter på tåget påväg hem, annie har klivit av och åkrar blandat med gröna träd och solsken åker förbi utanför.
inser att jag har haft en av de bättre veckorna sen jag kom hem från branäs och undrar varför man trivs så sjukt bra i vissa människors sällskap.
vad som får en att sätta sej på ett tåg till skåne och hälsa på några som man träffat max fem veckor i hela livet.. fast jag antar att det är längtan efter glädjen, skratten och det härliga sällskapet man bara kan gå runt och mysa i.
det finns nog inte riktigt ord för vad jag känner, fylld av lycka för alla goda skratt, för att fått träffat vänner jag gillar och för att fått sett håkan live en solig sommardag med massa öl.

för att lägga till lite till förra inlägget har vi vart på festival nu, jag och annie har lyckats igen, röda korset, rosenbuskar, langos-tjejen och iskalla drinkar bland fejkade palmer.

lyssnar på håkan nu, blir nostalgisk, fundersam och glad samtidigt som det inte känns rikigt rätt i hjärtat.
ibland intalar jag mig själv att mitt hjärta nog inte är riktigt helt utan den där vännen jag önskar fanns lite närmare ibland, den där vännen som är glad, som man alltid skrattar med och som förstår utan att man förklarar.
sen är det sådär läskigt när man förstår att man kanske aldrig mer träffar vissa av dom där vännerna igen.. det är märkligt och läskigt. man liksom vet hur det är men man inte vill berätta det för sig själv.
jag har åtminstonde min bästa vän hemma, hon som alltid kommer vara där, ha den största platsen i hjärtat och som förmodligen precis vet vad jag pratar om.

det blir ett långt inlägg, till största del svammlande av en varm, illaluktande, lortig och sliten langos-tjej.
hon som inte vet så mycket om särskrivning och hon som säljer en öl för tre kronor för att göra någon annan glad.
hon som har en crash på brolle, håkan hellström och till allas förvåning nisse i rosa solglasögon.
hon som skriver hemligheter på en söt vän och hon som tror att spritflaskan heter mr jeltzin och kan prata.
hon som skulle kunna sätta sig och fälla tårar på ett tåg för att det känns alltför oinspirerat och hopplöst att komma hem och hon som helst av allt skulle behöva världens största bumbibjörnskram av en vän.
hon som har haft den roligaste veckan, har vänner att skratta med väl utspridda i hela landet dit vi även räknar italien och hon som har en hel sommar med skratt och mys att se fram emot innan hösten, lejonen, solen, paraplydrinkarna och delfinerna ropar på henne.

två timmar sen är jag hemma, förvånas inte om det kommer ett inlägg till, jag vet liksom inte vad jag ska sysselsätta mig med. har redan sovit bort nån timme av resan. tacka vet jag tresittsiga säten! lyx!!
ta hand om varandra, jag dyker kanske upp någonstans där jag inte alls hör hemma i sommar så kan vi äta en glass. :) / kram.