jag är hemma från sälen nu. o-ringen 2008 åtta är över för min del och jag tackar för mig med ett inlägg fyllt av tankar, nostalgi och hela den där känslan som ingen annan än någon som besökt o-ringen någonsin kommer känna.
jag minns tretton o-ringen jag varit med på, men sen var jag tydligen med som en liten kid redan 1989 också.

jag kan åtminstonde konstatera att det är något speciellt med det hela, det är nog svårt för er icke orienterare att se charmen med att knata iväg till bussen varje morgon för att åka iväg till etapperna, att sedan knata några kilometer till start för att slutligen vänta på sin starttid, ta sin karta och springa iväg. släppa alla andra tankar och bara koncentrera sig på att orientera rätt. se kontroller som både är dina egna eller någon annans, se folk runt omkring dig precis överallt i skogen som letar efter just sina kontroller, springa upploppet som alltid är mycket längre än på alla andra tävlingar, trängas bland folk för att komma fram till sin väska för att sedan knata iväg till duschen, som givetvis, alla gånger är utomhus. oavsett om solen skiner på dammiga åkrar eller om  regnet öser ner över en så har det sin charm. jag lovar.

att alla husvagnar, i år stugor, bär ut sina bord och stolar varje kväll för att hela klubben ska göra ett långbord och fika tillsammans har också sin charm. att det är människor i alla åldrar, allt från hon som ligger i vagnen några veckor gammal till dom där gamla, tanterna och gubbarna, som alltid varit med. de har ju varit med enda sen jag var den där lilla som sprang runt och lekte jaga, hade vattenkrig och alltid tyckte att de andra familjerna hade godare fika än vad ens egen hade. jag vet nog inte rikigt hur jag ska beskriva det hela egentligen, det var som jag skrev ovan. jag kan bara konstatera att de som varit där av dom som läser kommer förstå precis vad jag menar.
för er andra kan jag bara beskriva det hela med att leriga strumpor, utomhusduschar och 20 000 orienterare på ett och samma ställe faktiskt har sin charm.

kan bara konstatera att jag har haft en välidigt bra vecka även om det har gått lite sådär med tävlandet.
veckans bästa
går till jonathan 3 år som leker med mercedesmärket på norska grannens bil tills det lossnar.
kan tilläggas att storasyster linn och kompis hjalmar 5 år står och tittar på utan att berätta för lilla jonathan att man inte får leka med sådana för att sedan gå in och skvallra för pappa vad lillebror har gjort.
barn är underbara och norrmannen var en glad man! fantastikst!

imorgon väntar tolv timmars arbete och jag kan äns inte beskriva hur oinspirerat det känns.
nu ska jag försöka sova i värmen.
gonatt med er.