idag insåg jag att precis allt man är med om faktiskt gör att man växer lite grann.
man lär sig något, blir en erfarenhet rikare.
oavsett om det kommer från glädje eller sorg så lär man sig ändå något.

fick ett sms idag som påminde mig om förra sommaren, det är precis likadant igen.
och jag vet hur svårt och jobbigt det kan vara, jag vet att vissa personer hittar en speciell
plats i hjärtat där dom finns kvar. oavsett om man vill det heller inte.
men det handlar om att välja, det är svårt.
men tänker man efter riktigt noga så är det ett val man gör,
ett val att inte släppa taget. för att man någonstans hoppas, tror och vill att allt ska vara sådär
underbart och bra som det faktiskt kändes en gång. förlängesen.
det går att välja, ibland känns det hopplöst men det går. mitt i all vilja, all tro om att platsen
i hjärtat tillhör en själv igen så ramlar man dit igen, man liksom ramlar dåliga gatan fram.
det handlar nog mest om att få tillbaka den trygghet som fanns när någon annan
hade den där platsen i ditt hjärta, ett hjärta som det egentligen bara är du som bestämmer över.

en gång, nån stans, jag vet egentligen inte när eller var,
men då insåg jag att det mesta handlar om just den förlorade
tryggheten över att vilja ha tillbaka det som var förut för man visst precis hur det fungerade.
och jag vet hur det är, jag ramlar dåliga gatan ner fast jag inte borde.
men nån gång måste man stanna upp, välja att ramla ner färre gånger, ta tillbaka
platsen till sitt eget hjärta och börja med att älska sig själv.
och för att jag redan ha citetrat håkan med att ramla dåliga gatan ner, avslutar jag inlägget
och dagen med att citera lasse.
"du har ett ansvar i livet, att älska dig själv så gott du kan, det är ditt enda ansvar, ditt enda uppdrag och din enda möjlighet, ingen annan än du själv är skyldig att göra dig lycklig"