idag är en sån där dag igen. sån där dag när jag skulle kunna skriva
hur mycket som helst om igenting alls. jag funderar nästan på att göra det.

det har snöat i massor idag, jag blir glad.
jag äter penicillin som sagt, allt är så konstigt likt förra vintern
men ändå så sjukt olikt. det är nog egentligen ingen mer än jag som riktigt
förstår vad jag menar. men jag kräver inte det och skippar därför en förklaring.

pratat med emelie idag, hej saknad.
det är inga stjärnor ute och jag tycker det är synd.
annars kan man titta på dom när man har tråkigt, nästan hur länge som helst faktiskt.
det är underligt det där med stjärnorna tycker jag, men jag gillar det.

wierd. jag förstår inte riktgt själv varför jag tycker så mycket
om att prata med dej. men jag antar att man inte kan förstå allt. inte alltid.
jag har som sagt egentligen inte så mycket att komma med, jag lyssnar på lasse.
funderar över det mesta och ingenting och kommer inte fram till så mycket egentligen.
det handlar väl mest om det vanliga, att de flesta texter passar in för bra
och att de flesta låtar får en att minnas något speciellt på ont och gott.
jag avslutar det hela såhär, lite tröttare och lite äldre än när jag började skriva.
ta hand om er. kärlek. / peggy.