det har varit en solig dag, sådär varmt och soligt så det skriker vår.
en sån där dag när man borde vara hur glad och peppad som helst och allt känns sådär barnsligt enkelt och roligt.
just nu känns allt sådär sjukt opepp att jag inte rikigt vet vart jag ska ta vägen, därför fem i halv nio en tisdagkväll har jag redan borstat tänderna och krypit ner under täcket.
så nu ligger jag här, tillsammans med min dator som är kopplad till stereon och tillsammans med min nalle.
melvin, han som i vanliga fall sitter på mitt sängbord och håller i två lappar. dom där två lapparna som man kan läsa och inse att man bara saknar allt ännu mera. ändå finns det liksom nån slags glädje i dom, det är liksom saknad efter något som får en glad. det låter underligt och är svårt att förklara, men jag gillar lappar.

alla känns så sjukt jobbigt, allt är ett frågetecken och jag vill inte ha det så.
jag vill ha allting på samma gång, jag antar att det inte funkar så men jag vill.

jag har tappat bort min deklaration även. grattis peggy nu har du lyckats sådär sjukt bra. IGEN!
varför tappar jag alltid bort saker man behöver?
och vad är problemet men min jävla hals, jag blir så less på allt.

nu ska jag titta på film. JAKTEN PÅ LYCKA heter den.

och ibland saknar jag faktiskt  fortfarande det där speciella med att det alltid fanns en soffa som väntade, oavsett hur man mådde och oavsett vad klockan var. dit jag fick rymma när hemma inte längre kändes bra. som nu.