just nu skulle jag  nog kunna skriva sådär mycket om precis ingenting.
allt känns bara underligt och sjukt långt borta. jag har knappt varit hemma i en vecka och ändå känns det som en hel evighet.
det mesta känns lite sådär lagom oinspirerat och som det största frågetecknet någonsin.
jag är stort barn, jag vill inte välja bo hos nån. jag vill bo ensam samtidigt som en flytt verkar hemskt onödigt om jag bestämmer orsa till hösten. hej, jag som brukar ha beslutångest över vad jag ska äta för pizza. gaah. typiskt.

egentligen vet jag inte alls vad jag ska skriva, känns som jag har hur mycket som helst i huvudet som inte alls borde vara där. jag vet bara inte riktigt hur jag ska skriva det, det går liksom inte riktigt att förklara.

jag tycker inte så mycket om att vara hemma igen, därför gör jag det bästa för att komma bort så mycket som möjligt härifrån innan jag börjar jobba igen. val diesere på lördag, frågan är bara vad jag ska göra fram till dess.. helst av allt vill jag faktiskt sätta mig på ett tåg upp till åre och hälsa på storasyster som är där i veckan.
jag vill åka skidor nu nu nu.

nej men man kan ju bli tokig på mindre, imorgon ska jag åka till åhléns och handla massa roliga saker på rea om inte hela sandviken redan har varit där. risken är ju rätt stor faktiskt. men dom kanske har en nalle kvar som kan bli kompis med elaka tomten och som man får krama när alla andra är på tok för långt borta?
jag vet inte, vet inte alls mycket nu för tiden.
vet åtminstonde att jag ska spela tidvis.. igen. och igen.

pappas flicka säger godnatt kära och väl utspridda vänner.
- godnatt.