grannen spelar musik, förvånande?
egentligen inte. jag ska också spela musik.

om 45 minuter kommer pappa och hämtar mej.. jag tror inte jag har allt med mej.
inte egentligen, men det får räcka.

jag är vill inte, eller egentligen vill jag. men det känns konstigt.
jag måste äta något, men jag har ingen lust. men jag måste.

får man fälla en tår eller två på tåget?
kanske tre. jag är rädd. mest för att vara utan dej så jävla länge.
resten löser sig alltid. 
jag fäller redan tre tårar, kanske fyra.
det är konstigt, allt jag drömt om hela hösten blir verklighet och jag blir rädd.
jag ska lämna min bästa vän, helt ensam. jag ska lämna stan, mina vänner och
mina grannar, dom där två filurerna som är så us man kan bli och som vi ska tappa allt med till våren.
men det reder sig alltd, nu måste jag borsta tänderna och ta på mej lite vettiga kläder.

hej då verklighet, jag åker nu. 
ta hand om varann, och om den bästa jag har vid min sida.
/ peggy. 


 "jag kommer ringa dig och vara ledsen när jag längtar hem peggy."
fast nu är det nog min tur och ringa, inte till dej. men till nån.